Det är männen det är synd om i Sverige.

http://genusnytt.wordpress.com/2010/04/23/dar-genushysterin-gar-in-gar-fornuftet-ut/

Medmänsklighet i Sverige?

Min son trillade ur kundvagnen på Ica idag (han hade tur och landade inte på huvudet)... men jag skriker, August skriker, Ossian skriker och en dam brevid oss står och skriker. Men de flesta bara står och tittar och efter en stund går de sin väg. Ingen bryr sig. Ingen kommer fram och undrar hur det gick för bebisen. De låtsas som att inget har hänt och fortsätter plocka i varor i sina korgar... Fy f-n så ensam man kan känna sig i Sverige när man behöver stöd. Total avsaknad av medmänsklighet?!?! Jag undrar hur folk i Brasilien, Argentina, Italien eller Spanien hade reagerat om samma sak hade hänt där. Står man bara och glor där också tro? Knappast. . .
För övrigt kände jag mig som världens sämsta mamma.

Amma amma amma

Nu har jag fått höra det igen. "Men, ska inte du sluta amma så att du kan få bli fri någon gång!?" Vadå fri? Fri från vad? Jag känner mig inte mindre fri för att jag ammar, tvärtom, det är befriande att alltid ha mat med sig! :-)
Men det är klart jag kan ju inte lämna honom några längre stunder. Men vill jag det? Har jag något behov av det? Vill min bebis det? Eller har HAN något behov av det? Svaret är enkelt: nej. Jag vill inte lämna min lille 10-månaders prins till någon för att jag ska få komma ut och få "egentid". Jag vill inte ha egentid, jag vill vara med mina barn. Jag tror det är ganska ömsesidigt, jag vill inte lämna honom och han vill inte vara utan mig.
Vi är ett fåtal mammor som faktiskt har valt att vara hemma lite längre med våra barn, det är inget vi har tvingats till, det är något som vi alltid har drömt om, att själva få uppfostra våra barn och att ge dem den trygghet de behöver som små. Åh, jag älskar den här tiden, och jag vet att jag kommer sakna bebistiden, det känner jag redan nu, trots att jag är mitt uppe i det...

Vi svenskar vågar kanske inte vara obekväma

Så är det nog, vi svenskar är rädda för debatter och har svårt att uttrycka åsikter om de inte anses vara politiskt korrekta. Vi vill inte vara obekväma och störa. Vi drar oss gärna undan när debatten hettar till. Förutom i de fallen då vi vet att ett flertal andra personer står bakom vår åsikt, om en majoritet i gruppen har samma åsikt, ja då vågar man!! MEN om någon tycker annorlunda, och inte håller med gruppen, då ska den personen genast få veta det genom "onda" blickar från de övriga i gruppen som plötsligt visar sig ha exakt samma åsikt om allt, ja för det är ju smidigast så och man slipper anstränga sin lilla hjärna.
Det var någonting som jag la märke till efter min Italienvistelse, jag hade säkert lagt märke till det innan dess, men efter Italienresan blev det så otroligt tydligt hur vi svenskar ofta har åsikter i grupp. En slags åsiktskollektivism. I Italien t.ex. uppstår många intressanta debatter till vardags, på baren, i affären, i bankomatkön, ja lite varstans, för där vågar man stå för sina åsikter, man är stolt över sina åsikter och vill ventilera dem med andra. Man skulle kunna säga att det i Italien finns 1000 olika partier att rösta på och i Sverige endast två. Antingen är du röd eller blå, eller rödgrön, eller blågrön kanske. Men det finns inte många fler nyanser än så.
Jag läste en intressant artikel av Fredrik Lindström som handlar om hur vi svenskar är, läs den!! http://www.aftonbladet.se/kultur/lindstrom/article6746004.ab

Åsiktsfrihet i Sverige?

Är det bara ok att ha en åsikt om den är politiskt korrekt? Jag börjar bli så innerligt trött på den pågående genushysterin i detta land.
Förstår verkligen svenska folket vad som pågår och vad det här galna genusexprimentet kan leda till? Total förvirring.
Vi fick veta att det ur samhällets synvinkel inte finns något kön vid födseln, och att man sedan kommer in i en maktstruktur där männen är överordnade kvinnorna. Jag skulle också vilja veta vilka vetenskapliga belägg det finns för att beskriva relationen mellan könen just så...
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7168&Itemid=98

Blöjor

http://www.testfakta.se/Article.aspx?a=5973 Testet visar att Liberos blöjor håller bättre än t.ex. Icas. På våra barn funkar Icas mycket bättre än Liberos. Bäst gillar jag de italienska Huggies eller Pampersblöjorna.

Ännu en myt i Svea rike

Vi svenskar är nog bäst på allt. Vi är ett föregångsland! Vår skola, sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg, ja allt är bäst här! Alla länder borde följa den svenska modellen. Lilla Sverige. Vem är det som har lurat i oss allt vi tror om oss själva?
När jag bodde i Frankrike började jag så smått inse att vi lever med en livslögn i vårt land, eller många gör det. Många vill inte inse att vi faktiskt inte är på topp längre, vi var det en gång, men vi är det inte längre. Så när ska vi svenskar inse att världen går om oss på många plan, miljötänkmässigt osv. Lyssna på föreläsaren Fredrik Härén http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48, han säger en del vettiga saker!!
Apropå miljötänk: Sverige är bland de bästa i Europa på att släppa ut koldioxid. Vi är bäst igen, fast att släppa ut koldioxid är ju inget bra...
"Sverige ligger på en föga smickrande näst-näst-jumbo-plats med ett snittutsläpp på 173,9 gram på de sålda bilarna 2008. Bara Lettland och Estland är sämre.

Bäst i klassen är småbils- och dieselländer som Portugal, Frankrike och Italien, men också Danmark ligger bra till."

Läs hela artikeln: http://sydsvenskan.se/bil/lasseholmstromkronika/article627245/Klockan-klamtar-for-koldioxiden.html